Hela världen får plats framför dina ögon.
Ibland påminns man åter om världens bräcklighet. Storhet och litenhet i ett. Och när man bejakar sitt eget liv i det stora sammanhanget blir känslan näst intill svindlande.
Jag har stått där längst fram i ropet. Debatterat, demonstrerat och inspirerat andra att förstå vikten av misshandeln av vår värld. Jag slutade detta när jag blev 20 år. Kändes ibland som att försöka ta sig igenom en stenmur med hjälp av en fjäder. När jag ser tillbaka vet jag att det gav mer än så, men jag var för ung för att se vilken inverkan engagemang egentligen ger.
Alla klappar på huvudet och skakningarna på huvudet handlade inte om att de tyckte att mina tankar då var naiva utan att de egentligen var mycket väl medveten om problemen men inte vågade göra sig medvetna om dem.
I dagarna har massmedia exploderat. Alla artiklar kring djur i missär och idag denna världsbild över världens förbrukning av elkraft.
Betrakta bilden en stund. Hela världen får plats framför dina ögon. Men får hela världen plats i din tanke? kanske tänker du att: inte kan väl jag göra något åt elförbrukningen i Amerika?? eller ens Stockholm??
Nej kanske kan du inte det. Men du kan göra något i ditt hem. Släck lampan i det rum du inte befinner dig i, eller stäng av TVn och datorn på strömbrytaren. Eller bojkotta kött en vecka, kanske två? Din lilla handling blir inte längre liten om fler tänker samma sak. Och när fler tänker samma sak skapas än ännu större kraft och förmåga att påverka sin omgivning. Om alla i hela Sverige bojkottade kött en vecka skulle konsekvenserna definitivt påverka köttindustrin. Om alla i Sverige släckte sina lampor och TV apparater varje natt skulle det också påverka elindustrin.
Det är inte som att ta sig igenom en stenmur med en fjäder, det handlar om att våga ta sig över den. Tillsammans är vi starkare än vi tror. Tillsammans kan vi bestämma hur vi vill att våran värld ska se ut. Hur vi vill att våra barns framtid ska se ut. Jorden har gett oss alla tillgångar och resurser så att vi kan leva på den, nu är det väl ändå hög tid att vi känner tacksamhet för den gåvan och ger tillbaka av det vi kan. Med vår kärlek och välmening.
Jag har stått där längst fram i ropet. Debatterat, demonstrerat och inspirerat andra att förstå vikten av misshandeln av vår värld. Jag slutade detta när jag blev 20 år. Kändes ibland som att försöka ta sig igenom en stenmur med hjälp av en fjäder. När jag ser tillbaka vet jag att det gav mer än så, men jag var för ung för att se vilken inverkan engagemang egentligen ger.
Alla klappar på huvudet och skakningarna på huvudet handlade inte om att de tyckte att mina tankar då var naiva utan att de egentligen var mycket väl medveten om problemen men inte vågade göra sig medvetna om dem.
I dagarna har massmedia exploderat. Alla artiklar kring djur i missär och idag denna världsbild över världens förbrukning av elkraft.
Betrakta bilden en stund. Hela världen får plats framför dina ögon. Men får hela världen plats i din tanke? kanske tänker du att: inte kan väl jag göra något åt elförbrukningen i Amerika?? eller ens Stockholm??
Nej kanske kan du inte det. Men du kan göra något i ditt hem. Släck lampan i det rum du inte befinner dig i, eller stäng av TVn och datorn på strömbrytaren. Eller bojkotta kött en vecka, kanske två? Din lilla handling blir inte längre liten om fler tänker samma sak. Och när fler tänker samma sak skapas än ännu större kraft och förmåga att påverka sin omgivning. Om alla i hela Sverige bojkottade kött en vecka skulle konsekvenserna definitivt påverka köttindustrin. Om alla i Sverige släckte sina lampor och TV apparater varje natt skulle det också påverka elindustrin.
Det är inte som att ta sig igenom en stenmur med en fjäder, det handlar om att våga ta sig över den. Tillsammans är vi starkare än vi tror. Tillsammans kan vi bestämma hur vi vill att våran värld ska se ut. Hur vi vill att våra barns framtid ska se ut. Jorden har gett oss alla tillgångar och resurser så att vi kan leva på den, nu är det väl ändå hög tid att vi känner tacksamhet för den gåvan och ger tillbaka av det vi kan. Med vår kärlek och välmening.
Kommentarer
Trackback
