Köldknäpp

20 minusgrader ute. Fryser bara av tanken. Hur länge ska kyla hålla i sig denna gång? Borde den inte släppa taget om Sverige snart?

Alla årstider är lika vackra tycker jag. Jag älskar att se på snön och iskristallerna som formar sig på alltid olika sätt på vårt fönster.

Men jag tål inte kylan! jag fryyser!

När jag var barn bodde vi omringad av åkrar, så på vintrarna kunde man gå på skaren över åkrarna utan att den gick sönder. Den sortens skare finns inte att hitta häromkring, tyvärr,  men det var en härlig känsla.(och än är det för lite sol förstås för att det ska bli sådan skare)

När jag var barn hade vi ofta snöbollskrig ute på åkrarna också. Vi byggde murar som vi försvarade oss bakom och delade upp oss i två läger. Sedan bombaderade vi varandra med väl kramade snöbollar.

Och så älskade jag när vi åkte skridskor. Vi gick till en liten tjärn inne i skogen och på den fick vi åka. Min pappa byggde en snurrkarusell åt oss också som vi älskade att åka på i snön.

Att åka skidor i elljusspåret var också något jag tyckte om. mamma och jag åkte ofta, som jag minns, spåret tillsammans. Min mamma var skidlärare på vintern till bybarnen också. Hon var en riktig friluftsmänniska och älskade att vara ute.

jag har många fina minnen från min barndom och vintrarnas lekar och varande. men jag minns inte att jag någonsin frös??? Jag minns att vi blev törstig ibland och letade på en istapp att mumsa i oss.

Frös man inte som barn? Har det kommit nu? Eller frös man minst lika mycket men tyckte inte att det gjorde något eftersom allt var så kul?

Kanske måste jag leta fram lite barnslig lekglädje innan jag går ut i dag så kanske det hjälper mig att ignorera kylan: värken i tårna, de stela fingrarna, ögontårarna som fryser till is, kinderna som stelnar och värker......

Måste nog leta på en skrälldus lekglädje om det ska hjälpa tror jag......



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0