Idag ska jag träffa Johanna. Vi har kännt varandra i 17 år ungefär. Vi har ett speciellt band. Äkta vänskap där inget är konstlat eller krångligt.

När jag var 18 år gjorde vi en Cypern resa ihop. En helt galen resa och en något klantig resa....För hur vi än bar oss åt lyckades saker omkring oss bara gå sönder..... kassaapparat, telefon (som blixtrade när den kortslöts...), moped, stol osv....

Bland annat lyckades vi låsa in våra nycklar på hotellrummet. Det var ju i och för sig lätt hänt eftersom dörrarna låstes av sig själv om man inte tog bort låsspärren. Våran ytterdörr var även altandörr. Vilket gjorde att den var helt gjord i glas. 

Hotellföreståndare var på plats denna dag. En grov och sur man som suckade ljudligt när vi knackade på och bad om hjälp. Men på hans kroppsspråk att avgöra förstod vi att det här inte var första gången.... När han kom fram och började låsa upp vår dörr med extranyckeln utropar han plötsligt: Varför sitter nyckeln i låset på insidan???

För att vi inte skulle tappa bort den.... svarade vi. (inget omtyckt svar) Hotellföreståndare fick ett ännu mer övertygande kroppsspråk och ännu ljudligare suckningar.... och svarade kort att det inte går att öppna dörren då.....

Sen gick han iväg utan att säga nåt. När han kom tillbaka hade han en orange stor skruvmejsel med sig. Vi stod brevid dörren, log och såg otroligt tacksam ut att han tog sin tid, för att försöka förmildra situationen något....

Hotellföreståndaren lyfte sin skruvmejsel, högt och slog sedan sönder dörren in till vårt rum. Varsågod sa han. Nu kan ni gå in.

Vi fick sova resten av veckan utan dörr.... Fick dessutom en smaskig räkning på en ny dörr till hotellet....

Resten av veckan gick vi omvägar förbi reseptionen...Eller, Johanna, var det för att undvika pytonormar, gorillor eller grodkungar?

Hur som helst! Blir jättekul att träffa dig idag Johanna, det var ett tag sedan vi sågs nu igen!